» Fammo <3

Var och hälsade på fammo på sjukhuset idag. En del av mig önskar att jag aldrig hade gjort det, att jag aldrig hade sett hur dåligt det egentligen är. Hoppet jag hade att allting ännu kan ordna sig, försvann.
Men resten av mig är glad att jag gjorde det, att jag fick träffa henne ännu (förhoppningsvis inte) en sista gång. Jag älskar henne så, och att veta att ingenting nånsin kommer vara som förr är alltför jäkla svårt.
Skulle bara vela sitta där, bredvid hennes säng, varje sekund till slutet. Allting känns så mycket bättre när man sitter där, med henne.. Även om ingen vet om hon är med oss, eller i en annan värld. Jag skulle kunna sitta där hela tiden, tänka på alla minnen av henne och höra pappa berätta historier från hans barndom.

Detta kom så plötsligt. Från 100 till 0, allt för snabbt. Jag var inte beredd på det här, är absolut inte beredd på detta.

Jag älskar dig fammo, mer än du nånsin kan veta, och jag hade gjort allt för att göra allting bra igen. Hade gjort allt för att kunna behålla dig hos oss. Hade gjort allt för att inte förlora dig, inte nu, inte på länge.

Trackback