» Jag lever på den sista gnistan hopp jag har kvar

Hur kan ens värld rasa ihop så snabbt, bara på några sekunder falla i tusen bitar?
Hur kan du vara så beroende av en annan person, att när dennes närvaro inte finns till så vet du inte ens hur du skall andas?
När förmågan att titta frammåt försvinner, och det ända du kan göra är att titta tillbaka på alla underbara minnen, känna alla känslor du kände då och fundera: "när fan gick allting såhär snett?"
När det ända du önskar om natten är att få tillbaka de där stunderna, då allting kändea perfekt och du trodde att du skulle vara lycklig resten av ditt liv.

Men allting krashade, gick i små bitar som inte bara kan limmas ihop, och det ända jag har att leva på just nu är den där lilla gnistan hopp om att allting ännu kommer ordna sig. (Fast du innerst inne vet, att det bara är 100% bullshit)



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback